Min första kontakt med ett spel skedde i form av ett gammalt Nintendo 8-bitars. Det var i min gamle klasskompis John's pojkrum som den underbara världen av tv-spel öppnade sig. Vi spelade Mario direkt efter skolans slut i ett antal månader. Det blev lite av en tradition. Då jag även ville kunna spela när jag var hemma, bestämde jag mig ganska så kvickt för att försöka spara ihop till min alldeles egna konsol. Mitt i mitt sparande så släpptes en ny konsol av Nintendo, nämligen Super Nintendo! Ett sådant införskaffades tillsammans med Donkey Kong, Maui Mallard, en "regular" handkontroll och en slags pirat-turboknapp-kontroll.
 |
| Maui Mallard |
 |
| Donkey Kong |
Maui Mallard är ett relativt okänt spel för allmänheten, men ack så beroende framkallande. Det är ett plattformsspel där huvudkaraktären är Kalle Anka med förmågan att förvandla sig till en uråldrig ninja, ish. Otrolig kul nonetheless! Dock så orsakade soundtracket på en av de lite senare banorna en återkommande mardröm, lite mindre kul. Efter att ha klarat Maui var det dags att ge sig in på Donkey Kong (jag har en tendens att snöa in mig på ett spel i taget). Efter ett par månaders klurande på hur jag skulle kunna låsa upp den sista ön, läste jag någonstans att man kunde ringa till Nintendo Club för att få lite hjälp om man kört fast. Jag får ju medge att jag var otroligt kritisk till att verkligen få någon hjälp. Till min stora förvåning tog det inte 2 minuter förräns jag hade fått svar på min fråga. Detta var lååångt innan Google fanns så jag vart oerhört imponerad!
Det var mest plattformsspel och fightingspel som jag var intresserad av. RPG liknande spel, Zelda etc, tilltalade mig inte speciellt mycket. Det verkade krångligt och saknade action i mitt tycke. Det var först när Nintendo 64 kom som jag testade på min numera favorit genre, nämligen FPS. Det var James Bond som öppnade mina ögon inför denna underbara spelstil.
 |
| James Bond |
 |
| Perfect Dark |
Det var när Nintendo 64 fick några år på nacken, som började jag sakteligen gå över till datorn istället. Här var det ett större utbud på spel och det var smidigare att styra med tangentbord och mus. Då jag och min krets av gamingpolare inte hade turen att få tillgång till bredband, spelade vi en hel del på Biljardcafeét. Ett internetcafé inne i staun. Då vi spelade istort sett varje helg, märkte vi så småningom att detta inte skulle hålla i längden Det kostade ju trots allt 20 kronor i timmen. Tror det var Daniel som kom på att vi lika väl kunde göra ett eget Biljardcafé, ett eget LAN med andra ord. Efter att ha inhandlat nätverkskort och läst på hur man ska göra för att få igång nätverket, samlades vi hemma hos Daniel (a.k.a Remmel) och satte igång. Självklart stötte vi på lite krångel i början men det löste sig allt eftersom. Vi spelade Quake 3, Unreal Tournament, men framförallt diverse moddar till Half-Life, främst Counter-Strike. Det var gemenskapen som gjorde det hela så fruktansvärt roligt. Det har blivit ett gäng med LAN under min ungdomgstid.
När min käre dator började bli för gammal fick jag upp ögonen för Microsofts tillskott till konsol marknaden: Xbox! Att Halo skulle släppas till Xbox istället för PC gjorde mig ännu mer intresserad. Jag hade nämligen följt Halo's utveckling ifrån RTS till FPS och jag var otroligt intresserad av det spelet. Då jag kom underfund med att jag troligtvis inte skulle ha råd att uppgradera min dator, bestämde jag mig för att införskaffa ett Xbox så fort Halo skulle släppas. Den 15:e November 2001 är datumet då vi fick möjlighet att bekanta oss med Halo: Combat Evolved i sin fullhet. Om jag inte minns helt fel köpte jag Xboxet och Halo tillsammans med två handkontroller den 16:e November. Min käre LAN-buddy, Remmel, följde med mig hem och vi fick för första gången spela Co-Op på tidigare okända banor. Kommer än idag ihåg den känslan. Kan ju även medge att jag är sjukt såld på allt som har med Halo att göra.
 |
| Halo |
Då man kunde koppla ihop flera Xbox och köra system-link, övergav jag datorspelande nästan helt och blev en konsolfanboy. Vi organiserade en hel del Xbox LAN, både hemma hos folk och i diverse hyrda lokaler. Här var jag oslagbar. Detta var verkligen mitt rätta element, allt klickade. Efter att ha klarat spelets alla banor på alla svårighetsgrader, vunnit otaliga Multiplayer sessioner, släpptes Halo 2. Detta spelades också febrilt, inte i samma utsträckning som Halo 1 dock. Jag förblev en konsolfanboy ända tills något år innan gymnasiet.
Det var då pappa investerade i en spletans ny dator. Jag spelade både Xbox och PC fram tills mitten av mitt första år på Gymnasiet. Det var då jag blev övertalad att testa World of Warcraft.
 |
| World of Warcraft |
Jag vart hooked. Nästkommande 3, kanske 4 år, spenderades framför WoW. I Vanilla hade min Mage bäst Gear på vår server. Jag var lite av en e-kändis till och med. Jag lyckades till och med att få en nerv klämd i min fot då jag suttit för länge framför min dator. Foten somnade och ville inte vakna. Tog 3 veckor innan den var helt återställd :P
Det var först efter en väldigt spännande resa till Turkiet, som jag slutade spela WoW. Jag tog tag i mitt liv och började gymma istället. Nu för tiden spelar jag i stort sett enbart Xbox 360. Inte alls i den utsträckning jag gjort tidigare dock. Om någon känner sig manad får ni väldigt gärna adda mig på Xbox Live. Mitt gamertag är: syNDen!
tl;dr
Lirar Xbox 360, mest FPS, älskar Halo. :D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar