Tror inte jag tänkte igenom riktigt när jag skrev inlägget om att jag inte får ut lika mycket av att träna själv, eller med min älskling, som jag isåfall gör när jag tränar med någon i min "klass". Jag menade verkligen inte att jag tycker det är tråkigt eller mindre givande att träna med Lotta. Snarare helt tvärtom. Jag blir lika imponerad av hennes kämparanda varje gång, riktigt kul att se. Jag syftade snarare på att när jag tränar heelt själv, utan någon teammate alls, då händer det att jag kan få svårigheter att motivera mig fullt ut. Man kan ju inte heller få lite hjälp med den där sista reppen som gör sån otroligt stor skillnad.
Det jag vill säga med detta inlägget är egentligen att jag har haft en sådan oerhör tur med att få vara ihop med en sådan underbar tjej som accepterar att jag lägger en stor del av min fritid på gymmet, och som själv också delar mitt intresse för kost, gym och motion. Jag uppskattar verkligen tiden vi har tillsammans på gymmet.
Jag älskar dig Charlotta Karlsson!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar